Nya tatueringar och min relation till Håkan Hellström.

Om mig, Tatuering, Vardag / Permalink / 4
Igår fick Simon en avbokning och jag, som egentligen skulle på ett läkarbesök med rekomendation att vila efteråt, hade inte någon kund inbokad på hela dagen. Läkartiden missade jag pga djup sömn så jag fick en ny och sen var det inte mer med det. 
Vi tog tillfället i akt och utnyttjade tiden till att tatuera mina ben. Två stycken nya bruttor fick ta plats och det gjorde så ont att vi nästan blev ovänner när Simon "bara" skulle "göra lite mörkare här och lite mer där". Jag ville helst bara skrika men tryckte istället in ballerinakex efter ballerinakex i ett försök att inte skrämma bort de andra kunderna i studion. 
Trots att det känns som att i stort sett alla numera har någon form av tatuering har de senaste supervarma dagarna för mig inneburit extremt många, lite för långa blickar på mina armar och ben som inte ens är speciellt täckta i jämförelse med flertalet andra jag känner. 
Om det handlar om att jag är tjej eller om det har med de stirrandes trångsynta hjärnor att göra vet jag inte. Oavsett så har de nu ännu fler finheter att stirra på och jag är så himla nöjd. Tänk att min pojkvän är en sån stjärna!
 
Imorgon åker jag till Göteborg för att gå på Håkan Hellströmkonsterten det snackas så mycket om. Nån mer som ska dit? 
När jag var yngre vrålade mitt hjärtekrossade jag till känn ingen sorg och barfotamil efter barfotamil har jag sprungit i smyg med skorna i händerna till den fulaste flickan i världen. Jag älskade Håkan och jag hatade mig själv och när jag började må bättre sjönk mitt behov av musiken. Han, som så många andra artister jag tidigare avgudat fick mig att tänka tillbaka för mycket.
Jag har lyssnat på hans musik i en vecka nu, för att komma i rätt stämning och jag tänker alltid tillbaka. Jag minns kvällen framför mammas dator när pappa till ljudet av Hurricane Gilbert fick köra mig till akuten. Jag visste att jag inte var sjuk. Jag visste att jag gått för många dagar utan mat men jag ville inte erkänna och jag lät mig köras iväg och jag lät min fina pappa vänta med mig i timme efter timme av ingen anledning mer än en lögn jag inte ville släppa.
Men jag har fina minnen med, jag har sett Håkan många gånger förut, första gången 2005. Det var Hanna och jag och pappa och vi var på Where the action is. Det var min första konsert och det småregnade i folkets park och jag hade nya converse som pappa köpt till mig. Jag minns inte konserten specielt bra men jag minns att att jag kände mig fin och jag minns hur cool jag kände mig när jag åkt iväg med bara Hanna och pappa. 
Jag vet att Håkan är mer än dåtid för mig och jag vet hur bra det kommer bli, med två av mina bästa vänner vid min sida. Jag hoppas hoppas att det blir lika peppigt som jag föreställt mig även om jag inte är ett superstort Håkan-fan längre och knappt kan ett ord från de senaste plattorna. Men. Vi kanske ses!

Morsdag. Bilder från i söndags och en text om min mamma.

Foto, Text, Vardag / Permalink / 0
Det är alltså tisdag, det regnar och är mörkt och för ett par dagar sedan skadade jag ryggen.
Vi hade nyss kommit hem, kaffet stod på och brevid en netflix-redo dator låg 320 gram marabou oreo. Han stod och diskade i väntan på att kaffet skulle rinna ner, jag plockade undan några kläder från diverse stolsryggar och skulle bara precis böja mig ner, lyfta upp sängen en liten bit och dra undan mattan för att kunna dammsuga när min ländrygg låstes. Jag vet exakt hur man bör stå vid ett marklyft men tänkte inte på att stå lika bra vid sänglyftet och sträckningen som uppstod var utan dess like. Jag har aldrig haft så ont. Fick ropa på hjälp och det tog säkert tjugo minuter innan jag blivit buren, dragen och rullad till rätta. 
Jag gjorde inte många fler knop den dagen men jag tänkte dela med mig lite av vad som hände innan, det var ju morsdag!
 
Jag var uppe relativt tidigt ändå, för att vara jag, och köpte blommor till Simons mamma och till min. Mamma själv hade någon minut tidigare köpt en hund och trots att vår blombukett bleknar lite i jämförelse med lilla valpen, tror jag att hon blev glad, den orginella blomsteridén kom nämligen från min lillebror Hannes, 15. Om man någon gång umgåtts med min lillebror Hannes vet man att ge bort presenter i allmänhet och blommor i synnerhet inte står speciellt högt upp på hans lista av saker han uppskattar. 
 
Vädret var super och värmepumpen till poolen hade stått på under natten och fått termometern i vattnet att visa 31 grader. Lite för varmt tyckte pappa. Helt perfekt enligt mig. 
Vi badade mest hela dagen och jag fick en liten visning i lekstugan som pimpats färdigt med fårfällar på loftet, trädäck och utekök. 
 
Sen grillade vi såklart. Kyckling och majskolvar och nypotatis accompanjerat av fyra olika sorters kall sås blev toppen första-grillningen-på-året-mat för mig. 
Mamma gick ner till affären och fyllde på med två nya luftmadrasser i poolen och jag somnade en liten stund på solbädden. Glass och jordgubbar och sen var jag helt slut, såna dagar är bäst. 
 
Självklart kan jag inte avsluta inlägget utan att skriva en liten hyllning till min mamma, som inte bara är mamma till mig utan till fem andra barn och tre hundar, och ändå orkar! Hon äger. För två år sedan klippte jag ihop ett litet kollage med bilder på min fina mamma, så Här fin var hon då (och är fortfarande såklart). 
En fem år gammal text om min mamma hittar ni Här, det låter lite såhär: "Min mamma är min förebild och min idol och min hjälte och när jag blir stor vill jag bli precis så bra som hon. Hon är smart och klok och söt som få och antagligen var det tänkt ända från början att hon skulle bli en mamma. För hon kan allt en mamma borde och mer därtill"  och stämmer alldeles på pricken fortfarande. 
 
 
 
 

Om att sätta syrener i vas, falla djupt och besöka läkaren tidigt.

Om mig, Vardag / Permalink / 1
Alltså, slitet för att plocka hem de här syrenkvistarna... Vi var ute och gick en sväng Simon och jag och eftersom syrenerna blommat upp exakt överallt har mitt sug efter att ta in ett gäng eskalerat. 
Vi smög omkring som ett par brottslingar och i skrivande stund har jag fortfarande inte googlat om man får lov att plocka blommor på offentlig mark. Jag vet inte, men för att vara på den säkra sidan såg vi till att inte plocka när någon var i närheten, bara ta en kvist från samma träd och sen gömma oss hela vägen hem, safe! 
Jag gjorde ett nytt snitt, tjoff ner i vatten och sen åt vi godis framför Breaking bad, nöjda med vår syrenfångst.
 
Nästa morgon såg de ut såhär.
 
 
Jag orkar inte ens skratta. Allt jobb, för i n g e n t i n g.
Jag frågade på instagram och fick en lösning på problemet. En omständig sådan, men en lösning trots allt. 
Nu återstår bara kunskap om hur man håller sig på rätt sida lagen i ärendet, jag vill ju så gärna ta in en bukett!
***
För ett gäng dagar sedan föll jag ner i en så djup svacka utan någon aning om hur jag skulle ta mig upp. Jag har skakat och skrikit och jag har inte kunnat jobba på ett tag, än mindre prata eller tänka. Jag försökte skriva, tänkte att det skulle hjälpa men inte. Tystnad, sömn och tid och ikväll är jag nästan som vanligt om än lite rädd för det där mörkret. 
 
När detta publiceras har jag precis röntgat lungorna och jag gissar att jag är trött. En läkartid åtta på morgonen är som mitt i natten för mig som vanligtvis öppnar ögonen för en ny dag först vid nio.
 
Jag har ett par inlägg på gång i mina utkast så vi hörs snart igen och jag hoppas hoppas att ni haft en fin (och varm!!) vecka under tiden jag varit frånvarande. Ni äger. ♥
Till top