Mental Health Awareness Week, mina 10 bästa tips

Tips, Ätstörning / Permalink / 3
Jag läste någonstans att det är något som kallas för Mental Health Awareness Week i England just nu, och efter som det, mig veterligen, inte finns någon motsvarighet i Sverige tänkte jag hoppa på Englands tåg och uppmärksamma den mentala hälsan! För att minska stigma och skam, och för att verka som en icebreaker för er som kanske undrar, men inte frågar.
 
Mental hälsa innebär ju en lång rad olika saker, olika tillstånd, sammanhang och känslor, men som ni säkert kunde gissa förknippar jag ofta mental hälsa med psykisk hälsa, depressioner och ätstörningar.
Som ni säkert vet tycker jag att det viktigaste vi kan göra är att prata om det, och hjälpa varandra till god mental hälsa och just därför tänkte jag avrunda denna MHAW med mina 10 bästa tips gällande ätstörningar, depressioner och nedstämdhet.
 
***
 
Prata om det
Åh jag tjatar, j a g v e t, men det är det allra bästa tipset jag kan ge i nästan alla olika situationer. Prata! Det hjälper. Du kommer känna dig så himla lättad när du har berättat för dina vänner och familj att du har det lite jobbigt just nu. Nästa gång du inte är speciellt pratglad eller sprallig som du brukar, vet de varför och du slipper lägga energi på bortförklaringar och ursäkter. 
Och jag lovar dig att ingen kommer tycka att du är jobbig eller gnällig, de som bryr sig om dig kommer antagligen bara bli glada att du ville dela med dig, och lättade över att få vara med i vad som händer i ditt liv. 
 
Ta hjälp
Av alla. Så mycket du vill.
Hjälp kan man få på så många olika sätt och jag personligen tycker att den bästa hjälpen ibland kan vara att bara få säga till en familjemedlem eller kompis att jag har en dålig period just nu. På så sätt, när vi umgås, har det hindrat mig från att, till exempel, äta för lite, för jag vet att personen jag umgås med ändå kommer ha extra koll.
 
Även om det absolut är toppen att prata med sina vänner, kan det dessutom ibland vara skönt att prata med någon professionell också. Någon som inte dömer dig, inte känner dig. Det brukar kännas väldigt skönt att bara släppa alla sina tankar på någon som hört allt förut. 
En psykolog kan berätta för dig varför du tänker som du gör, och ge dig redskap som faktiskt funkar. 
Värt att påminna om är att kolla upp kuratorer och kanske studerande, eftersom kön i psykiatrin ofta är lång och känns hopplös.
 
Kom ihåg dina framsteg 
Har du inte klarat en hel månad utan självskada så som du hade hoppats? Nådde du inte målen du satt för veckan? Det gör inget. Alla framsteg är bra, oavsett om de motsvarar dina förhoppningar eller inte. 
Tänk att du hade satt upp ett mål att äta middag en hel vecka, men fixade bara det 5 dagar, deppa inte ihop! Fem dagar är supermycket bättre än noll! Klarade du inte någon dag alls i veckan kanske det finns andra framsteg att lyfta fram, du kanske satt med vid bordet, inte bröt ihop fullständigt and so on. 
Tänk på vad du lyckats med istället för vad du inte lyckats med.
 
Skynda långsamt
För att spinna vidare på föregående tips - bryt ner dina mål till fler mindre mål istället för ett stort. 
Samma exempel: Du skulle äta middag varje dag i en vecka men lyckades bara 5 och du blir förkrossad. Dela upp istället så kanske det blir såhär: Du ska äta middag två dagar i rad, du klarar det och blir superpeppad på att fortsätta nå diverse mål. 
 
Det kan också vara bra att gå långsamt framåt när du har många olika trassligheter att ta tag i. Skippa tänket att "på måndag ska jag börja träna, sluta slå mig själv och börja umgås med vänner igen", ta en sak i taget istället. Fokusera ordentligt på att nå ett mål och göra det till en vana innan du er dig in i nästa kamp. Rom byggdes inte på en dag u know.
 
Belöna dig själv
Har du nått ett mål? Bra! Ge dig själv något fint för allt jobb du lagt ner. Ett bad med ny olja, en bok eller ett par skor, treat yourself!
 
Slappna av
I gruppen jag gick i förra året är avslappning och nedvarvning en av sakerna jag verkligen tog med mig. Är du stressad och stirrig är risken att du gör något osmart tusen gånger större. Jag ska se om jag kan förklara. 
Tänk dig att du har en övre stressgräns där allting kraschar, och en undre gräns där du är superlugn. Är du stressad och ligger ganska nära din övre gräns, och sen spiller kaffe på skjortan, glömmer nycklarna i bilen eller får IG på ett prov är det ganska sannolikt att du kommer över kraschgränsen när din stressnivå höjs. Är du över din toppgräns kan allt hända, du hetsäter, skär eller panikgråter.
Skulle du däremot tagit dig tid att komma ner i varv (och ner på din stresskurva) höjs fortfarande nivån när du spiller på skjortan etc, men inte tillräckligt för att få bägaren att rinna över och boom så duckade du den kulan. 
Förstod ni något av vad jag menade där?
 
Registrera!
Skriv ner vad du äter under dagen, lägg ingen värdering i det, bara skriv. Skriv ner dina känslor under dagen och om du gör något du inte borde - se tillbaka på dina registreringar under dagen. Hände något specieltt innan det blev fel? Hur kände du dig? Kan du förklara din hetsätning med att du inte ätit ordentligt tidigare under dagen? Kan du förklara din ångestattack med någon av känslorna du noterat? 
Kolla om du kan se något mönster, om du kanske alltid gråter efter att du varit hos farmor eller alltid hetsäter på eftermiddagen när du ätit en macka till frukost istället för två. 
Ta dina lärdomar och börja förebygga kracharna 
 
Se på dig själv utifrån
Hur skulle du se på en vän eller en kollega om de tänkte om sig själv, så som du tänker om dig? Skulle det stämma? Troligen inte. Skulle din vän eller kollega vara värd att se på sig själv på det viset? Inte en chans. 
 
Jag använder mig av detta knepet vid två olika tillfällen.
Det första är när jag känner mig dålig över en prestation. Jag känner mig som den sämsta människan i världen och tänker att jag aldrig mer i världen ska prova att baka eftersom min senaste kaka inte blev bra och det känns totalt rimligt. Skulle min syster däremot baka en kaka som inte blev bra skulle jag inte se på henne som en sämre människa för det, och jag skulle absolut inte tycka att hon aldrig mer borde baka. 
 
Det andra tillfället är när jag får en instant-fat-feeling. Jag dricker en stor latte på baristamjölk 3,5% och plötsligt känns mina jeans försmå, mina armar känns större och jag tror helt seriöst att jag måste gått upp två kilo minst. 
Min vän har precis druckit en likadan, ser hon större ut? Nej. Har hon gått upp i vikt? Nej. Och inte jag heller. 
 
Skriv en lista 
Gör en lista med alternativa aktiviteter du kan göra istället för att göra något dumt. Ha listan nära till hands alltid och välj ett av alternativen när du känner att du är påväg att freaka ur. 
Förslag på listsaker: Ta en dusch, spela ett spel, sticka, följ ett avancerat recept, starta ett DIYprojekt, dansa, ring en kompis, ta en promenad, träna eller lyssna på ett avslappningsband. 
 
Kom ihåg att du är bra
 Alltid. Det finns så många människor runt omkring dig som bryr sig om dig och som vill att du ska må bra. 
Jag, tillexempel. 

vad händer nu, om jag blir ledsen som frisk?

Ätstörning / Permalink / 4
Det var länge sen jag ansåg mig själv ligga djupt nere i min ätstörning, bortsett från små korta vidnuddanden av det för små korta stunder, var det flera år sen jag hälsade på helvetet och slutet.
I flera år har jag varit påväg mot frihet och i flera år har jag fallit på gränsen. 
I flera år har jag varit alldeles för rädd för att ta mig över och lämna ätstörningen bakom på grund av ovissheten om vem, och vad, jag är utan den. Det låter korkat, jag vet det. Jag vet att det låter pinsamt, tragiskt och förbannat dumt. Jag vet, men det är inte annat än ett faktum, att skräcken för vem jag är utan min ätstörning, i flera år har hindrat mig från att bli kvitt den. 
 
För, vad händer om jag blir ledsen nu? Kommer någon bry sig? Kan jag skrikgråta ut min oro och snora och snyfta och torka tårarna på någon annans tröjärm och kan jag må dåligt och vara rädd och kan jag ha ångest utan någon anledning? Vad ska jag förlita mig på, om inte ätstörningen som en förklaring om någon frågar varför jag gråter. Varför jag gnyr och sparkar och andas i otakt. 
Det har alltid varit sjukdomens fel och folk har alltid acceperat det, de har oftast kunnat relatera till någonting, någon de känner eller någon de hört talas om och de godtar en ätstörning som en fullkomligt legitim anledning att vara ledsen. Det är helt okej, man kan bli ledsen av en ätstörning och jag får mjuka strykningar över håret och en röst som säger att det kommer bli bra, tills tårarna tar slut och allt känns bättre. Inga mer bortförklaringar och inga mer frågor för man får bli ledsen av en ätstörning punkt.
 
Det har alltid funkat så. Från tretton och fjorton och upp till tjugoett och jag har alltid undrat vad sjutton jag ska säga sen, om jag blir ledsen som frisk. Om någon kommer förstå. Om någon kommer säga att det är okej att vara ledsen utan vidare anledning och du behöver inte ha något att skylla på. Om någon kommer säga att ångest är fine även utan ätstörning eller om jag, utan diagnos plötsligt blir tvungen att utåt vara glad, även när insidan är ledsen. Om jag blir tvungen att rycka upp mig, jag har ju inget att gnälla på. Om jag måste skärpa mig, rycka upp mig, ta mig i kragen sluta va sån mes. 
Jag vet att det låter dumt. Jag vet det men varje dag är jag rädd så rädd, över vad friskhetsstämplen inkluderar. 
 
---
 
Det händer inte ofta men det händer ibland och det händer igår att tårarna plötsligt började rulla. Ner från nästipp och haka och fort följt av nästa.
 
Vi hade haft en bra dag och solen hade gått ner för ett tag sen och vi låg i soffan, han i hörnet och jag med huvudet mot hans höft och jag försökte dölja det ett tag men andades för tufft. Kinderna var redan blöta och näsan redan röd och han frågade är du ledsen och jag sa mm och han la sig bakom mig med armarna runt istället och jag fick gråta ett tag tills det kändes bättre. Så jag slutade snart och han pussade mig i pannan och vi slog över till en bättre kanal och inte en enda gång var jag tvungen att förklara. 

Hur byter jag ut mina ätstörningstankar mot något vettigare?

Q&A, Tips, Ätstörning / Permalink / 1
Hej vänner! Imorse när jag vaknade hade jag en ny kommentar på Detta inlägget jag skrev för drygt en månad sedan angående vad jag anser att det innebär att vara frisk från en ätstörning.
Jag tänkte att vi kunde ta svaret gemensamt allihop efter som jag vet att det finns ett litet antal av er som läser som kanske själva undrar, eller kanske har ett bra svar! 
 
Fråga:
 
Jag har kunnat hålla hälsosam vikt i snart två år nu och antar att det räknas som friskt. är dock fortfarande så frustrerad över hur mycket tankekraft som jag lägger på mitt dagliga matintag och hur osmal jag är. Dock äter jag ungefär lika mycket varje dag ändå. Det är som att de där motorvägarna med tankar om kropp/svält aldrig kan försvinna. Tror du att man ens ska våga tro att de kommer bytas ut mot vettigare tankar? Händer det av sig själv eller hur ska man jobba med det?
 
Okej. Nummer ett: en ätstörning sitter inte i vikten. 
Att du håller en hälsosam vikt är självklart huuur bra som helst, och jag tror säkert att du har koll på att en ätstörning är psykisk och att din vikt inte definierar den, även om det självklart är en del av tillfrisknandet. Jag till exempel, har varit normalviktig i i alla fall 6 år av min sjukdomsperiod och hade ofta tankar på att jag automatiskt därför också var frisk, och var tvungen att må bra inombords, vilket såklart inte var sant. 
Om du behöver, fortsätt ta hjälp från familj, vänner och proffs! Du är precis lika mycket värd den hjälpen nu, som för x antal kilo sedan. 
 
Efter att min senaste gruppbehandling var slut och jag skulle gå vidare på egen hand, hade jag exakt samma fråga. Jag ska försöka förklara vad som hjälpte mig, på samma sätt som jag fick förklarat av min dåvarande psykolog. 
 
Så. Tänk dig ett enkelt tårtdiagram. Hela cirkeln är all din tid, ditt liv. Det som fyller vårt liv är såklart olika från person till person, det kan vara vänner, skola, jobb, någon hobby eller något speciellt intresse. På botten av min sjukdom var ätstörningen den bit som tog störst plats. När jag gjorde mitt första diagram hos psykologen, såg det ut ungefär såhär: 
 
 
Jag jobbade mycket, fann ro i att rita och umgås med min pojkvän och familj, men fortfarande åkte jag fortfarande ofta in på det som du beskriver som en motorväg av ätstörningstankar. Ibland agerade jag efter dem och ibland inte, men mycket av min tid ägnades trots allt på olika vis åt ätstörningen. 
 
Tekniken för att minska ätstörningsdelen är enkel i praktiken - fyll ut din tid med annat. I början fick jag anstränga mig, men nu har mina nya tårtbitar blivit en del av min vardag, och ätstörningsbiten blir mindre och mindre.
 
Saker jag har börjat ersätta ätstörningstankar med:
  • Youtube
  • Smink
  • Vänner och familj. Denna biten har blivit större bara genom att jag skickar ett sms då och då, samt att jag ibland får tvinga mig iväg och våldgästa, allt för att tänka på annat. 
  • Avslappning
  • Matlagning. Jag förstår om denna kan vara klurig! För min del funkar det då jag följer ett recept och lagar länge och mycket för att frysa in. För andra kanske det inte funkar alls)
  • Företagande
  • Bloggen
Nu ser min tid ut lite mer på det här viset:
 
 
 
Hänger du med? Det är en superenkel grej när man ser det såhär, dock är det lite svårare i praktiken då de flesta tårtbitarna är saker du aktivt måste göra själv, orka ta tag i, börja med, medan ätstörningsbiten gärna växer av sig själv. Till en början gäller det att vara envis. Har du bestämt dig för att låta familjebiten växa, eller för att lägga till piano som en ny tårtbit till exempel, kommer du behöva tvinga dig själv ett tag i början. Spela piano fastän du kanske inte är riktigt sugen, åk hem till mamma eller gå ut på stan med ditt syskon fastän du kanske hellre skulle vilja ligga i soffan. Vi människor tar tid på oss att forma nya vanor, men det går! Och ju fler nya intressen du lägger till, desto mindre plats tvingas snart ätstörgningen att ta. 
 
 
Jag hoppas att det var svar på din fråga, och att detta inlägget kändes hjälpfullt. Ha nu en fin torsdagskväll, och börja med att skriva ner saker du skulle vilja ha in i ditt diagram! ♥
Till top