Om min syster och hennes presenter.

Om mig, Vardag / Permalink / 2
Ni vet hur det finns två typer av människor.
Det finns dom, som kvällen innan det vankas födelsedag, springer omkring från dörr till dörr i stängningstid för att i allra sista minuten hitta något att slå in och ge bort. Och så finns det dom som naturligt har fallenhet för presenter. Det är alltid någon i ens släkt eller vänskapskrets som utan undantag prickar rätt varje gång, någon som aldrig slutar förvåna, som alltid ger dig det där du inte ens visste att du behövde eller ville ha. 
Min syster är en av de sistnämda. Hon älskar presenter. Åtminstone antar jag det, med tanke på att hon varje år både vid min födelsedag och kring jul inte kan hålla sig från att säga att i år, har jag köpt den bästa grejen till dig. 
 
I maj tvåtusenfjorton var jag som ni säkert vet, dökär i One direction i allmänhet och Harry Styles i synnerhet och i födelsedagspresent från henne och från mamma och pappa på ett hörn fick jag inte bara flygresa till Stockholm och boende på plats utan bästa sittplats på 1Dkonserten de höll i juni. 
Ni kanske tänker att det inte är så märkvärdigt men eftersom biljetterna var slutsålda överallt tog Hanna kontakt med nån som kände nån och via Per Gessle och hans fru skickades biljetter hem till Hanna och en dryg månad senare hade vi den bästa helgen på länge ihop.
 
Min födelsedag tvåtusenfemton blev konstig. Jag skrev att "Det ligger en del melankoli i luften och ganska mycket hopplöshet.  Jag dricker kaffe med extra mycket mjölk som kompensation för det svarta jag hävade i mig i morse. Allt jag skriver låter sorgligt" och jag vandrade ensam runt i Paris för jag hade precis på morgonen avslutat ett förhållande kaotiskt och abrupt och jag ringde mamma och ville hem men det gick hon inte med på och hon sa att hon skulle lösa det, jag skulle ha kul i Paris. 
Jag skrev "Det är svårt. Så himla svårt är det och så himla lång tid tar det och en frukost klockan tjugo är en frukost trots allt och denna gången låter jag ingenting förstöra. Jag låter inte någon förstöra mig" på kvällen och nio på morgonen dagen efter var hon där. Hanna. 
Jag fick en hel födelsedagsvecka och mamma såg till att vi hade pengar medan Hanna såg till att jag var glad.
 
I år fick jag den här.
Ett porträtt på mig från en av mina instagramselfies, ritad av världens grymmaste Bokkei. Maria, som Bokkei egentligen heter, tar inte emot beställningar egentligen. Under i stort sätt varje bild hon lägger upp är det någon som kommenterar och frågar hur mycket hon tar, om man vill få ett porträtt ritat men hon svarar alltid nej, hon har inte tid. 
Hanna hade mejlat en halv roman med all info om henne och mig och hur mycket vi betyder för varandra och så som hon alltid gör, min syster, lyckades hon få en bild ritad och skickad och inslagen alldeles lagom i tid för att jag skulle få den i present av henne, Klara och mina fina föräldrar. Om jag är förvånad? Inte direkt. Om jag är glad? Väldigt! ♥
 
 
#1 - - Mirijam:

Äh men lägg av så häftigt! Älskar att Hanna verkligen övertalade henne till att göra en teckning också!

Svar: lite royalty att ha sitt porträtt på väggen!
Emilia Westerström

#2 - - Smäm:

Åhhh! Grattis :) Bästa Bokkei, så sjukt fint! :') och din syster är ju bara hur bra som helst. Tänk vilken lycka att ha henne. Kramar

Till top