Morsdag. Bilder från i söndags och en text om min mamma.

Foto, Text, Vardag / Permalink / 0
Det är alltså tisdag, det regnar och är mörkt och för ett par dagar sedan skadade jag ryggen.
Vi hade nyss kommit hem, kaffet stod på och brevid en netflix-redo dator låg 320 gram marabou oreo. Han stod och diskade i väntan på att kaffet skulle rinna ner, jag plockade undan några kläder från diverse stolsryggar och skulle bara precis böja mig ner, lyfta upp sängen en liten bit och dra undan mattan för att kunna dammsuga när min ländrygg låstes. Jag vet exakt hur man bör stå vid ett marklyft men tänkte inte på att stå lika bra vid sänglyftet och sträckningen som uppstod var utan dess like. Jag har aldrig haft så ont. Fick ropa på hjälp och det tog säkert tjugo minuter innan jag blivit buren, dragen och rullad till rätta. 
Jag gjorde inte många fler knop den dagen men jag tänkte dela med mig lite av vad som hände innan, det var ju morsdag!
 
Jag var uppe relativt tidigt ändå, för att vara jag, och köpte blommor till Simons mamma och till min. Mamma själv hade någon minut tidigare köpt en hund och trots att vår blombukett bleknar lite i jämförelse med lilla valpen, tror jag att hon blev glad, den orginella blomsteridén kom nämligen från min lillebror Hannes, 15. Om man någon gång umgåtts med min lillebror Hannes vet man att ge bort presenter i allmänhet och blommor i synnerhet inte står speciellt högt upp på hans lista av saker han uppskattar. 
 
Vädret var super och värmepumpen till poolen hade stått på under natten och fått termometern i vattnet att visa 31 grader. Lite för varmt tyckte pappa. Helt perfekt enligt mig. 
Vi badade mest hela dagen och jag fick en liten visning i lekstugan som pimpats färdigt med fårfällar på loftet, trädäck och utekök. 
 
Sen grillade vi såklart. Kyckling och majskolvar och nypotatis accompanjerat av fyra olika sorters kall sås blev toppen första-grillningen-på-året-mat för mig. 
Mamma gick ner till affären och fyllde på med två nya luftmadrasser i poolen och jag somnade en liten stund på solbädden. Glass och jordgubbar och sen var jag helt slut, såna dagar är bäst. 
 
Självklart kan jag inte avsluta inlägget utan att skriva en liten hyllning till min mamma, som inte bara är mamma till mig utan till fem andra barn och tre hundar, och ändå orkar! Hon äger. För två år sedan klippte jag ihop ett litet kollage med bilder på min fina mamma, så Här fin var hon då (och är fortfarande såklart). 
En fem år gammal text om min mamma hittar ni Här, det låter lite såhär: "Min mamma är min förebild och min idol och min hjälte och när jag blir stor vill jag bli precis så bra som hon. Hon är smart och klok och söt som få och antagligen var det tänkt ända från början att hon skulle bli en mamma. För hon kan allt en mamma borde och mer därtill"  och stämmer alldeles på pricken fortfarande. 
 
 
 
 

Om att sätta syrener i vas, falla djupt och besöka läkaren tidigt.

Om mig, Vardag / Permalink / 1
Alltså, slitet för att plocka hem de här syrenkvistarna... Vi var ute och gick en sväng Simon och jag och eftersom syrenerna blommat upp exakt överallt har mitt sug efter att ta in ett gäng eskalerat. 
Vi smög omkring som ett par brottslingar och i skrivande stund har jag fortfarande inte googlat om man får lov att plocka blommor på offentlig mark. Jag vet inte, men för att vara på den säkra sidan såg vi till att inte plocka när någon var i närheten, bara ta en kvist från samma träd och sen gömma oss hela vägen hem, safe! 
Jag gjorde ett nytt snitt, tjoff ner i vatten och sen åt vi godis framför Breaking bad, nöjda med vår syrenfångst.
 
Nästa morgon såg de ut såhär.
 
 
Jag orkar inte ens skratta. Allt jobb, för i n g e n t i n g.
Jag frågade på instagram och fick en lösning på problemet. En omständig sådan, men en lösning trots allt. 
Nu återstår bara kunskap om hur man håller sig på rätt sida lagen i ärendet, jag vill ju så gärna ta in en bukett!
***
För ett gäng dagar sedan föll jag ner i en så djup svacka utan någon aning om hur jag skulle ta mig upp. Jag har skakat och skrikit och jag har inte kunnat jobba på ett tag, än mindre prata eller tänka. Jag försökte skriva, tänkte att det skulle hjälpa men inte. Tystnad, sömn och tid och ikväll är jag nästan som vanligt om än lite rädd för det där mörkret. 
 
När detta publiceras har jag precis röntgat lungorna och jag gissar att jag är trött. En läkartid åtta på morgonen är som mitt i natten för mig som vanligtvis öppnar ögonen för en ny dag först vid nio.
 
Jag har ett par inlägg på gång i mina utkast så vi hörs snart igen och jag hoppas hoppas att ni haft en fin (och varm!!) vecka under tiden jag varit frånvarande. Ni äger. ♥

Mental Health Awareness Week, mina 10 bästa tips

Tips, Ätstörning / Permalink / 3
Jag läste någonstans att det är något som kallas för Mental Health Awareness Week i England just nu, och efter som det, mig veterligen, inte finns någon motsvarighet i Sverige tänkte jag hoppa på Englands tåg och uppmärksamma den mentala hälsan! För att minska stigma och skam, och för att verka som en icebreaker för er som kanske undrar, men inte frågar.
 
Mental hälsa innebär ju en lång rad olika saker, olika tillstånd, sammanhang och känslor, men som ni säkert kunde gissa förknippar jag ofta mental hälsa med psykisk hälsa, depressioner och ätstörningar.
Som ni säkert vet tycker jag att det viktigaste vi kan göra är att prata om det, och hjälpa varandra till god mental hälsa och just därför tänkte jag avrunda denna MHAW med mina 10 bästa tips gällande ätstörningar, depressioner och nedstämdhet.
 
***
 
Prata om det
Åh jag tjatar, j a g v e t, men det är det allra bästa tipset jag kan ge i nästan alla olika situationer. Prata! Det hjälper. Du kommer känna dig så himla lättad när du har berättat för dina vänner och familj att du har det lite jobbigt just nu. Nästa gång du inte är speciellt pratglad eller sprallig som du brukar, vet de varför och du slipper lägga energi på bortförklaringar och ursäkter. 
Och jag lovar dig att ingen kommer tycka att du är jobbig eller gnällig, de som bryr sig om dig kommer antagligen bara bli glada att du ville dela med dig, och lättade över att få vara med i vad som händer i ditt liv. 
 
Ta hjälp
Av alla. Så mycket du vill.
Hjälp kan man få på så många olika sätt och jag personligen tycker att den bästa hjälpen ibland kan vara att bara få säga till en familjemedlem eller kompis att jag har en dålig period just nu. På så sätt, när vi umgås, har det hindrat mig från att, till exempel, äta för lite, för jag vet att personen jag umgås med ändå kommer ha extra koll.
 
Även om det absolut är toppen att prata med sina vänner, kan det dessutom ibland vara skönt att prata med någon professionell också. Någon som inte dömer dig, inte känner dig. Det brukar kännas väldigt skönt att bara släppa alla sina tankar på någon som hört allt förut. 
En psykolog kan berätta för dig varför du tänker som du gör, och ge dig redskap som faktiskt funkar. 
Värt att påminna om är att kolla upp kuratorer och kanske studerande, eftersom kön i psykiatrin ofta är lång och känns hopplös.
 
Kom ihåg dina framsteg 
Har du inte klarat en hel månad utan självskada så som du hade hoppats? Nådde du inte målen du satt för veckan? Det gör inget. Alla framsteg är bra, oavsett om de motsvarar dina förhoppningar eller inte. 
Tänk att du hade satt upp ett mål att äta middag en hel vecka, men fixade bara det 5 dagar, deppa inte ihop! Fem dagar är supermycket bättre än noll! Klarade du inte någon dag alls i veckan kanske det finns andra framsteg att lyfta fram, du kanske satt med vid bordet, inte bröt ihop fullständigt and so on. 
Tänk på vad du lyckats med istället för vad du inte lyckats med.
 
Skynda långsamt
För att spinna vidare på föregående tips - bryt ner dina mål till fler mindre mål istället för ett stort. 
Samma exempel: Du skulle äta middag varje dag i en vecka men lyckades bara 5 och du blir förkrossad. Dela upp istället så kanske det blir såhär: Du ska äta middag två dagar i rad, du klarar det och blir superpeppad på att fortsätta nå diverse mål. 
 
Det kan också vara bra att gå långsamt framåt när du har många olika trassligheter att ta tag i. Skippa tänket att "på måndag ska jag börja träna, sluta slå mig själv och börja umgås med vänner igen", ta en sak i taget istället. Fokusera ordentligt på att nå ett mål och göra det till en vana innan du er dig in i nästa kamp. Rom byggdes inte på en dag u know.
 
Belöna dig själv
Har du nått ett mål? Bra! Ge dig själv något fint för allt jobb du lagt ner. Ett bad med ny olja, en bok eller ett par skor, treat yourself!
 
Slappna av
I gruppen jag gick i förra året är avslappning och nedvarvning en av sakerna jag verkligen tog med mig. Är du stressad och stirrig är risken att du gör något osmart tusen gånger större. Jag ska se om jag kan förklara. 
Tänk dig att du har en övre stressgräns där allting kraschar, och en undre gräns där du är superlugn. Är du stressad och ligger ganska nära din övre gräns, och sen spiller kaffe på skjortan, glömmer nycklarna i bilen eller får IG på ett prov är det ganska sannolikt att du kommer över kraschgränsen när din stressnivå höjs. Är du över din toppgräns kan allt hända, du hetsäter, skär eller panikgråter.
Skulle du däremot tagit dig tid att komma ner i varv (och ner på din stresskurva) höjs fortfarande nivån när du spiller på skjortan etc, men inte tillräckligt för att få bägaren att rinna över och boom så duckade du den kulan. 
Förstod ni något av vad jag menade där?
 
Registrera!
Skriv ner vad du äter under dagen, lägg ingen värdering i det, bara skriv. Skriv ner dina känslor under dagen och om du gör något du inte borde - se tillbaka på dina registreringar under dagen. Hände något specieltt innan det blev fel? Hur kände du dig? Kan du förklara din hetsätning med att du inte ätit ordentligt tidigare under dagen? Kan du förklara din ångestattack med någon av känslorna du noterat? 
Kolla om du kan se något mönster, om du kanske alltid gråter efter att du varit hos farmor eller alltid hetsäter på eftermiddagen när du ätit en macka till frukost istället för två. 
Ta dina lärdomar och börja förebygga kracharna 
 
Se på dig själv utifrån
Hur skulle du se på en vän eller en kollega om de tänkte om sig själv, så som du tänker om dig? Skulle det stämma? Troligen inte. Skulle din vän eller kollega vara värd att se på sig själv på det viset? Inte en chans. 
 
Jag använder mig av detta knepet vid två olika tillfällen.
Det första är när jag känner mig dålig över en prestation. Jag känner mig som den sämsta människan i världen och tänker att jag aldrig mer i världen ska prova att baka eftersom min senaste kaka inte blev bra och det känns totalt rimligt. Skulle min syster däremot baka en kaka som inte blev bra skulle jag inte se på henne som en sämre människa för det, och jag skulle absolut inte tycka att hon aldrig mer borde baka. 
 
Det andra tillfället är när jag får en instant-fat-feeling. Jag dricker en stor latte på baristamjölk 3,5% och plötsligt känns mina jeans försmå, mina armar känns större och jag tror helt seriöst att jag måste gått upp två kilo minst. 
Min vän har precis druckit en likadan, ser hon större ut? Nej. Har hon gått upp i vikt? Nej. Och inte jag heller. 
 
Skriv en lista 
Gör en lista med alternativa aktiviteter du kan göra istället för att göra något dumt. Ha listan nära till hands alltid och välj ett av alternativen när du känner att du är påväg att freaka ur. 
Förslag på listsaker: Ta en dusch, spela ett spel, sticka, följ ett avancerat recept, starta ett DIYprojekt, dansa, ring en kompis, ta en promenad, träna eller lyssna på ett avslappningsband. 
 
Kom ihåg att du är bra
 Alltid. Det finns så många människor runt omkring dig som bryr sig om dig och som vill att du ska må bra. 
Jag, tillexempel. 
Till top