Sularpsfarmen, lavendelväxt och att utesluta livsmedel efter en ätstörning.

Inredning, Om mig, Vardag / Permalink / 1
Hej! Hoppas ni har en bra dag! Min har precis börjat och jag har inte riktigt hunnit känna efter hur jag mår. Bra, skulle jag gissa!
För ett par dagar sedan följde jag med mina föräldrar, fyra av mina syskon och en partner till Sularpsfarmen, en gård mitt ute i ingenting utanför staden där jag bor. Jag har aldrig varit där innan, det var helt fyllt av växter, snittblommor, närodlade ekologiska grönsaker, frukter, nötter, juicer och so on. 
Jag köpte på mig litegrann och igår gjorde jag ett miniexperiment med att bara äta frukt och grönt hela dagen. Ni förstår inte vilken grej det är för mig att gå en hel dag utan godis och annat tillsatt socker. Sjukt är det, och jag tänker mig fortsätta veckan ut, för att sedan sockerchocka mig själv kring min födelsedag och valborg. 
 
Det hela har redan resulterat i ett antal frågande blickar och oroliga kommentarer och jag förstår det. Det gör jag. Det skulle inte varit första gången jag använde mig vegan- eller vegiteriankost för att slippa undan kaloritäta livsmedel i försök att gå ner i vikt. Jag har gjort det många gånger, ljugit om anledningar till att juicedetoxa för huden eller sluta med gluten för magen när den egentliga anledningen alltid har varit en annan.
Idag är det säkert ett halvår sedan jag gjorde aktiva val för att gå ner i vikt och inför denna vecka har jag frågat mig själv tusen gånger om varför. Samma svar har kommit upp var gång och jag vet att jag gör detta för all annan orsak än att minska i vikt. 
 
Det är svårt att som en gång ätstörd vara sann mot sig själv i sådana situationer men jag är säker och jag är fast besluten att jag också får lov att experimentera med min kost i hälsosyfte precis som alla andra, utan att vara rädd för arga kommentarer, och utan att ständigt gå i försvar för mina egna val. 
Idag är jag frisk nog att ta det avgöra själv.
Nog om det. Denna lilla trädliknande växten kostade mig trettiofem kronor och gör sig finfint i den lilla minidjungel som håller på att växa fram i vårt vardagsrumsfönster. Det är någonting lavendelliknande och bladen är egentligen mer mjölkiga och frostiga i färgen, superfint! Någon kruka hade jag inte så en preliminär lösning med en rostig konservburk får duga sålänge. 
Hur man sköter den här rackarn? Ingen aning. Om jag kommer ta död på den? Troligen. Men den får vara fin så länge den varar helt enkelt. 
 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe (som jag dricker utan mjölk!!), borsta tänderna och dra mig mot jobbet, att jag har en rolig tatuering att se fram emot underlättar något i detta gråa väder. 
Sköt om er♥
#1 - - Tetra:

Jag har tidigare haft anorexia och har inte återhämtat mig helt efter det och jag betvivlar att jag någonsin kommer att bli helt frisk även om det blir bättre.
Jag gjorde en klassiker och slutade äta diverse olika grejer när jag började bli sjuk. Jag tog bort potatis, pasta, ris, rött kött, kyckling, smör, olja, grädde och i princip all varm mat. När jag tillslut var så dålig och insåg att det aldrig skulle ta slut om jag inte fick slut på det själv så gjorde jag en överenskommelse med mig själv - jag skulle inte äta någonting som jag inte tyckte om. Jag skulle börja äta igen men jag skulle aldrig sitta och tvinga i mig mat som jag inte tyckte om. Idag äter jag kyckling och varm mat igen. Ris äter jag bara med sushi och potatis eller pasta äter jag när jag måste (släktträffar, bortbjuden etc.) för jag tycker fortfarande inte speciellt mycket om det. Men känslan jag ville eftersträva var att det inte skulle ge mig panik att äta den maten som jag inte "fick" äta. Det är inte en katastrof att äta en potatis även om jag vanligtvis inte gör det.
Människor runt omkring en tänker gärna på återhämtning som att allt ska bli precis som det var förut när man satt framför äcklig skolmat som skulle ätas för att man måste äta. Jag tror inte att det är någon fara att utesluta vissa saker men man måste också känna igen sitt eget beteende och veta varför man utesluter vissa saker.

Svar: Precis som du skriver tänker jag också att det är viktigt att känna igen sina beteenden och stoppa i tid. Just nu känner jag att jag utesluter vissa saker för att jag vill, inte för att jag inte vågar äta dem. Idag avvek jag och åt ris för att min måltid skulle vara tillräcklig, och det gör ingenting.
Emilia Westerström

Till top